Den här frågan kommer från en anonym medlem och är besvarad av våra kunniga sexperter.
Besök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
Hej. Jag är en 18-årig tjej som fortfarande är oskuld, och blir alltmer övertygad om att det alltid kommer att förbli så. Inte för att jag är oroad att inte hitta någon, tvärtom, det har aldrig varit något problem och det är inget direkt fel på mitt utseende. Men så fort jag tycker att någon blir för närgången blir jag livrädd. Jag vågar inte slappna av och känna efter om jag tycker att någonting är skönt eller inte, utan spänner mig bara och försöker hålla ut så länge som möjligt mest för att vara snäll mot killen, men det slutar oftast med att jag säger ifrån och nästan börjar gråta. Jag vill inte ha någon så nära mig och har egentligen inget intresse för sex, blotta tanken på en närhet på den nivån ger mig panik.Besök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
Orsakerna till att jag känner såhär kan vara många. Dels beror det på att jag alltid varit osäker på mitt utseende och aldrig riktigt nöjd, i synnerhet när jag inte ens har kläder på mig. Sedan har jag tidigare varit med om att en kille blivit betydligt mer närgången än jag ville och det var väldigt obehagligt, och jag har bara förträngt det, så det kan också ha satt sina spår. Jag kombinerar all närhet med något negativt.
I dagens samhälle är det ju oundvikligen så att sex är en viktig del i princip alla kärleksförhållanden. Alltså måste jag lära mig att gå med på detta för att över huvud taget kunna ha en pojkvän, jag har redan blivit dumpad en gång av anledning att jag inte ville. Så det hela gör mig lite ledsen... Om jag inte överkommer min rädsla kommer jag aldrig kunna ha en kille heller, då de alltid kommer att begära sex förr eller senare. Så på grund av min rädsla är jag dömd till ett kärlekslöst liv i ensamhet, så jag står inför ett val, antingen får jag acceptera att jag är asexuell eller något i den stilen, eller att göra något jag inte vill och känner mig tvingad till.
Och jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker är värst. Det hela ger mig ångest och jag kan inte sluta tänka på att jag verkligen inte är normal, för det kan jag ju knappast vara, alla människor verkar ju vilja ha sex.
Om jag nu skulle välja att ändå försöka överkomma rädslan, finns det någonting man kan göra för att öka lustkänslorna och lära sig att våga slappna av, eller någonting för att få bättre självförtroende? Alla råd uppskattas.
