inte vanlig, svensk hemmafest.
Det är allmänt känt att stora delar av pengarna ifrån de droger som säljs i Sverige idag, går till kriminella organisationer, och per definition alltid till kriminella individer. För att komma till rätta med det här, föreslår jag en legalisering av alla droger, från marijuana till crack och heroin. Det gör staten större kontroll över drogmarknaden, och berövar kriminella organisationer på en stor inkomstkälla, och lär förmodligen inte ändra antalet brukare särskilt mycket. En statlig kontroll över drogmarknaden ger dessutom effekten att staten får möjligheten att ge missbrukare vård på ett annat sätt, då det är genom staten såväl brukare som missbrukare får tag i drogerna. Staten får dessutom möjligheten att mäta tillgänglighet och konsumtion, och kan således bättre fatta beslut rörande frågor som på något sätt berör drogmarknaden.
Ytterligare en anledning är att jag ser individens frihet som en ganska grundläggande rättighet. Vill en människa konsumera droger, ser jag inte varför människan ska behöva bli kriminell. Den här anledningen ser jag dock som underordnad de potentiella vinster samhället kan göra.
Hur skulle då detta system se ut i praktiken, om man vill slippa kaos och massmissbruk? Mitt förslag i dagsläget ser ut som sådant:
Droger bör vara under ett strikt statligt monopol. Köpes droger från staten är det lagligt, köpes det från en vanlig langare väntar straff av den typ vi har i dagsläget eller ett annat straff som fungerar väl ur både avskräckande och rehabiliterande synpunkt. Drogerna finns att köpa på något som liknar Systembolaget. På plats bör finnas, förutom någon form av väktare eller säkerhetsutbildad personal, utbildade psykiatriker eller annan personal med vettig psykologutbildning, samt drogupplysare. Psykologerna finns där för att erbjuda psykisk hjälp till konsumenter eller potentiella konsumenter som är intresserade av sådan. Det ska även finnas möjlighet att sätta konsumenter i kontakt med olika former av program för att bryta ett missbruk, om konsumenten uttrycker en sådan önskan.
Innan köp av en drog för första gången krävs en kortare utbildning om drogen samt dess verkningar, samt en väntetid på exempelvis två veckor för lättare droger. För tyngre och mer beroendeframkallande droger, som exempelvis heroin eller crack, bör väntetiden vara längre. Detta är för att förhindra impulsköp och försäkra sig om att den framtida brukaren vet vad hon ger sig in på. En möjlig tidsgräns skulle kunna finnas, vilket gör att en brukare behöver uppdatera utbildningen, säg, vartannat år, men då exempelvis inte behöver vänta för att börja bruka igen. En människa som efter den ursprungliga utbildningen inte brukar överhuvudtaget på två år skulle kunna behöva göra om proceduren.
Utbildningen bör grundas på vetenskap. Det som bör presenteras är drogens effekter på kropp och hälsa, såväl positiva som negativa, samt möjligtvis även drogens större, samhällsekonomiska konsekvenser. Utförliga förklaringar av hur livet ser ut för exempelvis en standardheroinist eller någon som missbrukar crack förhindrar förhoppningsvis att antalet missbrukare av dessa droger någonsin blir särskilt stort. Bor man i Stockholm är chansen inte liten att man någon gång stött på en heroinist, och har man det inte är ju alltid bilder som denna
ett sätt att ge människor lite insikt i typ vad heroin eller, som på bilden, crack, gör med människor.
För att förhindra spridning av droger utanför monopolet bör all konsumtion ske på plats, särskilt när det kommer till tyngre droger så som crack eller heroin. Droger som injiceras bör brukas under uppsikt av exempelvis en sjuksköterska. Lokalerna för konsumtion bör naturligtvis vara såpass inbjudande att de absolut flesta brukarna kan tänka sig att konsumera drogen på plats.
Vad är då de tänkta effekterna av det här? Liksom vid slutet av exempelvis alkoholförbudet i USA, lär andelen nya brukare förmodligen inte öka nämnvärt. Vi lär däremot se en minskning i kriminella organisationers inflytande då en av deras stora försörjningskällor lär försvinna. Då staten bör driva den här organisation i ett icke vinstdrivande syfte, och då de vinster som eventuellt görs bör gå direkt till missbrukarvård och forskning rörande sagda vård, lär andelen brukare av lättare droger som slussas in på tyngre droger förhoppningsvis minska. Staten kommer inte ha ett intresse av att slussa in någon i ett heroinmissbruk, tvärt emot vad vissa langare har. Vidare har vi den ökade valfriheten för individen, vilket alltid är ett trevligt plus.
Det här var en introduktion till tanken bakom det hela. Jag är övertygad om att det finns nackdelar jag inte tänkt på, och fördelar jag glömt bort, samt säkerhetsprocedurer eller någon annan detalj som man bör lägga till eller ta bort. Rörande väntetider etcetera är det helt ovetenskapliga förslag, som man förmodligen kan ändra hur mycket som helst. Tiderna är mest för att få över en bred poäng om hur ett system skulle kunna se ut. Jag ser naturligtvis inte det här som en solve-all. Det här bör kombineras med ett välfungerande skolsystem, en psykiatri långt mycket bättre än den vi har i dagsläget, en polis som förmår att bekämpa organiserad brottslighet samt ett samhälle som tar hand om utslagna och hjälper dem upp på fötter igen. Utan dessa delar kan effekterna bli långt ifrån trevliga.
Nu väntar jag dock med spänning på era åsikter. Hit me!
FI 2014 - Ut med rasisterna, in med feministerna!
