Svar till Tragikomik [
Gå till post]:
Såhär: Allt MÅSTE gå i en cirkel, hur du än vrider och vänder på det.
Om du nu ser fysiken som stoppet, vad gör då att fysiken skapar? Allt måste vara en cirkel, vi kanske bara är en del av jorden, men fysiken är inte gud. INGEN och INGET är gud, och kommer aldrig vara. Inte ens gud själv, om han nu existerar, är gud.
Det kan icke finnas något stopp, som att "fysiken är *gud*", eller "X är *gud*", eller "Y är *gud*" osv, utan det måste gå i en cirkel för att allt ska funka. Alltså är din teori/tanke fel. För att något ska funka (vatten, som exempel), måste det kunna gå i en cirkel.
Och jo, kan man tänka på möjligheter kan jag välja vilken. Nu har jag kameran och mobilen, vilken ska jag ta foto med? Jag kanske vill skicka ett till patetiskt SMS efter dig, medan jag fotar, eller så känner jag mig bara taskig och jobbig, så jag kanske ska ta kameran. Då ser jag kameran som bästa alternativ. DÄR har vi "fri vilja", som man uttrycker det.
Fri vilja = Kunna välja vad du ska göra. Även om det är en signal som hoppar runt tack vare "fysikens lagar", så är det ett val vi gjort. Någon sociolog (minns en namn, ska försöka hitta) bevisade att egna tankar existerar, samtidigt som han visade hur mycket som reageras på naturlig väg (dvs rent reaktionsmässigt).
Att göra egna val är enligt dig omöjligt, men det är det inte. Det jag gör nu gör jag på eget bevåg, fysikens lagar ser bara till att jag kan göra det.
Ja, jag blev *bam* förändrad, något du sa själv att du la märke till (under icke vetskap om att något hänt), kan därmed konstatera att min förändring inte var mitt fel: jag blev som jag blev (periodvis, givetvis) pga. händelser inom min miljö. "Naturlig väg", som jag så snyggt skulle förklarat det; man förändras efter sin miljö.
Sen kan man inte byta ut kompisar, det går inte. Inte från min sida sätt, iallafall. Är det en person DU ser som en riktigt VÄN kan du ersätta den personen. Du kan hitta någon lik, men det smärtar bara att lära känna den personen. Att lämna någon lämnar hål, för alltid. Vad som än händer, detta påverkar givetvis reaktioner senare i livet, hur man reagerar när olika saker händer etc., jag vill iaf inte reagera stelt och känslokallt, ty människan gavs känslor av en anledning.
Citerar: De känslolösa robotar som inte reproducerar; det släktet dör ut.
"De känslolösa robotar som reproducerar, ibland till det bättre och effektivare, förtsätter som art utan känslor, till skillnad från oss människor som har känslor. Dessa robotar skulle kunna utveckla empati för varandra, utan några som helst egentliga känslor: det är ren maskineri.
Någonstans började vi utveckla känslor; det kanske var den enda utvägen, eller den enklaste, eller bara just den slumpen av alla alternativ när vi var tvåcelliga?"
Kraften att HA känslor ger en också kraften att BLI något, att utvecklas samt att kunna bli en egen individ.
Lololololol, du säger emot dig själv. Fanns det nyss inget "bättre", eller "snyggare", eller? Eller pratar du ifrån ditt eget tyckte sett? För du verkar ju bara se fysiken som det enda, därmed att inget "rätt", "fel", "snyggt", "bra", "bättre" osv existerar.
Nu måste jag logga ut temporärt, bye.
