Klockan är åtta på morgonen. När jag gick och la mig kvällen innan var jag hyfsat stressad men bestämmer mig att imorgon ska jag gå upp extra tidigt för att hinna diska, städa och packa. En underbar morgon skulle det bli, trodde jag.
–Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.
Jag vaknar med ett ryck av att huset håller på att rasa, eller åtminstone lät det så. I verkligheten så var det någon som bestämde sig för att det var en smart idé att börja borra klockan åtta på morgonen. Vi har problem med att det är lyhört i huset och arbetarna håller på att lösa det. Med det i bakhuvudet borde man kanske ha tänkt lite längre innan man börjar borra så tidigt.
Där var den goda morgonen förstörd trodde jag, men värre skulle det bli. Kanske var det karman från att jag låg lite extra i sängen och varken städade eller diskade, vad vet jag.
Med tanke på att mitt tåg mot Göteborg skulle gå 10:10 så tänkte jag ta mitt pendeltåg som gick 09:47. Det skulle ge mig tio minuter att ta mig till rätt perrong och ombord på tåget. Men så lätt skulle det inte bli fick jag veta när jag kom till Huddinge station.
– Alla tåg vänder i Stockholm Södra på grund av elavbrott mellan Stockholm Södra och Stockholm Central. Tågen beräknas vara 10-15 minuter sena.
Paniken börjar fylla min kropp. Vad gör jag nu? Det enda sättet att åka kommunalt in till centralen är via pendeltåget. Resten skulle försena mig för mycket så att jag skulle missa tåget. Jag drar upp telefonen och ringer SJ. Kanske man kan ringa SJ och kolla om tåget stannar i Södertälje. I så fall kan jag åka söderut och möta upp tåget där. Göteborgståget visar sig ändå vara försenat till 10:30.
Så enkelt kommer vi inte undan. Resan till Södertälje skulle ta för lång tid och tåget har bytt tid till 10.20. Hade jag panik innan så är jag i upplösningstillstånd just nu. Jag slänger en blick över till andra sidan perrongen och ser en taxibil. Varför tänkte jag inte på det tidigare!? Jag springer till honom men han vägrar plocka upp mig. Istället blir det till att lirka upp telefonen och ringa en.
– Var vill du att vi ska plocka upp dig?
– Ja det beror ju på hur nära taxin är..
För första gången idag har jag någorlunda tur. En väldigt trevlig taxichaufför hämtade upp mig bredvid stationen. Vad hon hette kommer jag inte ihåg, men hon sa på direkten att hinna till 20 över kunde jag glömma. Då var klockan närmare tio över tio. Återigen lirkar jag upp telefonen för att ringa SJ för att få reda på vilken perrong tåget står på. När jag närmar mig centralen får jag veta att tåget är framflyttat till 10:35. Kan det vara min räddning?
10:30 landar jag på centralen med taxin. Jag betalar och springer längst in i katakomberna. Jag hinner! Uppför trapporna, ser tåget stå där, springer fram, drar i handtaget och....dörren går inte upp. Dörren går inte att öppna! Jag går till nästa dörr men inte heller den är lika stängd som de andra. En tågvärd där inne kollar på mig och skakar på huvudet, iväg rullar tåget sakta bortåt.
Efter allt jag har varit med om, är det såhär det skulle sluta? Jag kände hur tårarna började komma. Livet är inte rättvist nånstans, jag var ju till och med i tid. Det var bara att gå tillbaka och boka ny biljett, jag som skulle åka första klass och då andra två tågen efter var fullsatta.
– Jag ska med tåget!
Från ingenstans dyker en kvinna i 30 års åldern upp. Hon ser mäktat irriterad ut, bankar på rutorna och skriker om att hon har ringt och sagt att de skulle vänta på henne. Det var som att säga "sesam" för från ingenstans öppnas en dörr och ett huvud sticker ut. Kvinnan är nyopererad och kan inte springa fort, men på tåget kommer vi!
Äntligen på väg ned till Borås. Men nu är tåget så försenat att min buss i Alingsås till Borås hinner åka innan vi kommer fram. Därför ber de mig att ta bussen från Göteborg istället som avgår 14:00. Visst, tänker jag, det gör väl ingenting...eller?
13:59 anländer vi till Göteborgs centralstation. Nu blir det återigen dags att springa, och återigen möter jag stängda dörrar. Men den här gången vägrar de öppna sig. Bussen åker iväg. Nåja, nästa buss går ändå bara om en halvtimme så det gör inte så mycket.
Att vänta var inte den damen som dök upp bredvid mig så taggad på. Hon börjar istället tjata om att hon hade ett möte att passa och bara skulle vara i Borås i några timmar. Sedan gick hon bestämd iväg. Desto mer lugn var killen som dök upp på min andra sida. Vi två bestämmer oss för att jag går och frågar Västtrafik hur det ser ut med biljetterna, måste vi betala för den eller funkar våra SJ-biljetter? Jag hinner knappt komma fram till informationen innan kille kommer fram till mig.
– Tanten har fixat en taxi till oss!
Damen, som visar sig vara Helene Billgren och konstnär, har då gått tillbaka till tåget och fått tag på personalen som fixade fram en taxi. Efter lite tjafs med chauförren i telefon om var vi står ("vi står vid port 28, var är du!?" ) så åker vi mot Borås.
Här skulle man kunna tro att vi fick punktering, att vi krockade eller körde åt fel håll. Nej, historien slutar så att vi hade en trevlig bilresa där vi fick veta hur det är att vara södeortspolis, konstnär och ansvarig för en av Sveirges största ungdomscommunitys. Vi kom helskinnade fram till Borås och Keinanen mötte upp mig vid station.
Sen att mitt tåg hem stannade då och då mitt ute i skogen och hade problem med bakre vagnen så att vi var tvungna att starta om den, ja det är en helt annan historia.
Exactly which part of B flat you don't understand!?
