Jag som är logisk och jobbig tänker på döden bara som slutet. Allt tar slut, man bara slutar existera. Inget medvetande, inget efterliv, man bara slutar vara.
Jag är själv sjukt rädd för kanyler och tandläkare (tack som fan, far) men på något sätt känns det som en mer logisk rädsla, men fobier är trots allt ologisk rädsla. Att vara rädd för att bara sluta vara låter för mig rätt dumt, men dom flesta tycker det är idioti att vara rädd för sprutor när jag utan tvekan riskerar mitt liv varje gång jag kör cross.
Och varför gör jag det? För att jag älskar det. Det ger mitt liv mening, det är vad som får mig att inte vilja dö. Men samtidigt så måste jag acceptera att risken finns att jag dör, varje gång jag hoppar.
Det är väl kul för mig, jag har hittat vad jag vill göra tills jag dör, även om det kanske blir så att jag dör för att jag kör cross. Och det går bara inte att köra ordentligt om jag går runt och är rädd för att dö hela tiden.
Så din rädsla påverkar precis ALLT du gör?
"Boo-fucking-hoo. Tänker inte tycka synd om dig, din lilla elaking." (ಥ﹏ಥ)