The world belongs to the people who can say 'I can'
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Hej, hela mitt liv är upp och ner. Jag hatar mig själv, är dålig i skolan och har inga vänner. Jag är en överkänslig person som ser saker större än vad dom egentligen är. Jag har inga fritidsintressen och är för negativ för att vilja skaffa några. Har testat sporter av olika slag och allt möjligt, även gått på gym och åkt bräda. Har haft en flickvän i två år men även det börjar gå åt helvete tror jag. Jag har förlorat min bästa vän för att han har hittat nya vänner. Jag får gå om första året på gymnasiet och kommer att hamna i en klass med folk jag inte känner som är ett år yngre. Jag är hemma flera dagar i veckan för att jag helt enkelt inte orkar gå dit, har ingen motivation eller kraft till det. Min pappa knarkade och tog självmord när jag var liten och har i regel alltid varit utanför och även haft problem med ekonomin. Jag har inga större drömmar om vad jag vill bli och ser inte längre fram emot saker. Jag har gått till en psykolog och pratat med skolsköterskan men inget hjälper. Jag vill inte ha några mediciner för det skulle inte hjälpa mig. Jag är trött på skiten helt enkelt, jag vill bara inte mer. Vet inte ens varför jag skriver, det tycks bara finnas en utväg. Men jag vet inte om jag vågar det heller. Allt suger helt enkelt.
Svar till sweriousx [Gå till post]:
Spelar dator men är less på det nu också tyvärr. Förlåt om jag framstår som så negativ men det är ungefär så jag känner mig. :(
Spelar dator men är less på det nu också tyvärr. Förlåt om jag framstår som så negativ men det är ungefär så jag känner mig. :(
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Varför skulle inte mediciner hjälpa just dig när det hjälper så många andra? Ta emot hjälpen du får och ryck upp dig (ja, så enkelt är det).
Alla känner sig värdelösa och vill försvinna då och då. Du är inte ensam och om du blir erbjuden hjälp så ta den.
Varför skulle inte mediciner hjälpa just dig när det hjälper så många andra? Ta emot hjälpen du får och ryck upp dig (ja, så enkelt är det).
Alla känner sig värdelösa och vill försvinna då och då. Du är inte ensam och om du blir erbjuden hjälp så ta den.
I've got more issues than Vogue
Svar till svullos_tumme [Gå till post]:
Säger det inte sig själv? Vad ska det vara bra för om man ska gå med tanken av att man måste trycka i sig massa piller för att orka leva sig igenom det här som kallas "livet". All respekt till dom som känner att livet är värt något och om det hjälper dom så är det jätte bra. Men min åskådning är att ska man behöva gå på saker för att orka vidare är det antagligen inget att ha.
Säger det inte sig själv? Vad ska det vara bra för om man ska gå med tanken av att man måste trycka i sig massa piller för att orka leva sig igenom det här som kallas "livet". All respekt till dom som känner att livet är värt något och om det hjälper dom så är det jätte bra. Men min åskådning är att ska man behöva gå på saker för att orka vidare är det antagligen inget att ha.
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till sweriousx [Gå till post]:
Spelar från det jag vaknar tills jag lägger mig. Eller, brukade göra det, nu ligger jag mest i sängen för att ingen ens pratar med mig. Ligger vaken till klockan sex varje morgon och somnar tillslut av utmattning. Jag vaknar sedan klockan två och ligger i sängen tills typ fem. Äter lite och sen spelar jag. Upptäcker att det är tråkigt numera efter drygt en timme, sen sitter jag bara och glor. Jag har varit såhär sedan jag var 13 kanske, har inte mått särskilt bra någon gång under mitt liv. Har alltid haft problem med kompisar och känt mig lite utanför, aldrig en i gänget, gått min egen väg. Men först jag var runt 13-14 så började jag väl verkligen bli såhär deppig, men såhär illa har det nog aldrig varit.
Spelar från det jag vaknar tills jag lägger mig. Eller, brukade göra det, nu ligger jag mest i sängen för att ingen ens pratar med mig. Ligger vaken till klockan sex varje morgon och somnar tillslut av utmattning. Jag vaknar sedan klockan två och ligger i sängen tills typ fem. Äter lite och sen spelar jag. Upptäcker att det är tråkigt numera efter drygt en timme, sen sitter jag bara och glor. Jag har varit såhär sedan jag var 13 kanske, har inte mått särskilt bra någon gång under mitt liv. Har alltid haft problem med kompisar och känt mig lite utanför, aldrig en i gänget, gått min egen väg. Men först jag var runt 13-14 så började jag väl verkligen bli såhär deppig, men såhär illa har det nog aldrig varit.
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Låter riktigt sugigt, särskilt det med din farsa.... Kan inte ens börja förstå hur du känner
Kan det vara så att du har något ärftligt som gör dig negativt inställd till livet? Jag förstår din ovilja till medicin men om det är så att det är något genetiskt som plågar dig så är det kanske enda lösningen?
Jag hade också valt mediciner i sista hand, men det borde iallafall vara ett alternativ om det i slutändan gör att du trivs med ditt liv, vem vet, det kanske förändrar ALLT för dig, om det visar sig att ditt tillstånd har en kemisk orsak (vilket inte på något sätt är något dåligt eller att skämmas för)
Låter riktigt sugigt, särskilt det med din farsa.... Kan inte ens börja förstå hur du känner
Kan det vara så att du har något ärftligt som gör dig negativt inställd till livet? Jag förstår din ovilja till medicin men om det är så att det är något genetiskt som plågar dig så är det kanske enda lösningen?
Jag hade också valt mediciner i sista hand, men det borde iallafall vara ett alternativ om det i slutändan gör att du trivs med ditt liv, vem vet, det kanske förändrar ALLT för dig, om det visar sig att ditt tillstånd har en kemisk orsak (vilket inte på något sätt är något dåligt eller att skämmas för)
Tillägg av Krillez 2013-02-23 03:17
Nu orkar jag inte läsa dina svar till andra, men sover och äter du tillräckligt? Sömnbrist är vad jag hört den största orsaken till tonårsdepression.
Nu orkar jag inte läsa dina svar till andra, men sover och äter du tillräckligt? Sömnbrist är vad jag hört den största orsaken till tonårsdepression.
Svar till Krillez [Gå till post]:
Vad jag vet rökte min pappa hasch och tillslut gav det honom humörsvängningar. Han gick säkert på fler saker, vad vet jag. Är lite emot medicin och sånt där därför antar jag
Vad jag vet rökte min pappa hasch och tillslut gav det honom humörsvängningar. Han gick säkert på fler saker, vad vet jag. Är lite emot medicin och sånt där därför antar jag
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till Krillez [Gå till post]:
Sömnbristen har uppkommit för att jag mår dåligt. Jag tror att min pappa var rätt ledsen hela livet igenom, kan man ärva sånt?
Sömnbristen har uppkommit för att jag mår dåligt. Jag tror att min pappa var rätt ledsen hela livet igenom, kan man ärva sånt?
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Miljoner människor röker hasch, även om droger kan ligga bakom depressioner så kan depressioner ligga bakom drogbruk
Var din farsa lycklig innan han började droga?
Jag har rökt hasch och jag mår fantastiskt bra, (nästan) jämt. Det som jävlas med mitt välmående är olycklig kärlek, ska vi då dra slutsatsen att kärlek leder till depression?
Miljoner människor röker hasch, även om droger kan ligga bakom depressioner så kan depressioner ligga bakom drogbruk
Var din farsa lycklig innan han började droga?
Jag har rökt hasch och jag mår fantastiskt bra, (nästan) jämt. Det som jävlas med mitt välmående är olycklig kärlek, ska vi då dra slutsatsen att kärlek leder till depression?
Svar till Krillez [Gå till post]:
Var fyra när han dog och vågar inte prata om honom inför min familj. Tror han började röka som rätt ung i alla fall.. Jag är mest rädd över att förlora min flickvän just nu, bråkar med henne och vet inte om att jag mår såhär dåligt. Eller att det är därför jag har mått dåligt över småsaker. Tror dock inte att jag vågar säga något till henne, hon har också varit deprimerad och går just nu på medicin. Hon är väldigt känslig och vet inte om pressen blir för stor för henne. Om hon inte lämnar mig vilket jag tror hon gör snart (vi har bråkat) så gör nog jag det. Hon ska inte behöva dras med mina bekymmer när hon är ledsen själv, bara hon inte får veta hur jag mår.
Var fyra när han dog och vågar inte prata om honom inför min familj. Tror han började röka som rätt ung i alla fall.. Jag är mest rädd över att förlora min flickvän just nu, bråkar med henne och vet inte om att jag mår såhär dåligt. Eller att det är därför jag har mått dåligt över småsaker. Tror dock inte att jag vågar säga något till henne, hon har också varit deprimerad och går just nu på medicin. Hon är väldigt känslig och vet inte om pressen blir för stor för henne. Om hon inte lämnar mig vilket jag tror hon gör snart (vi har bråkat) så gör nog jag det. Hon ska inte behöva dras med mina bekymmer när hon är ledsen själv, bara hon inte får veta hur jag mår.
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Fast det kanske hjälper henne att förstå om du berättar som det är, har du pratat med psykolog?
Depressioner kanske är ärftligt, men jag har ingen aning... Mitt tips är att prata med någon som vet. Det känns ovärt om du slänger bort ditt liv på att må dåligt om det kan lösas eller hjälpas på något sätt
Fast det kanske hjälper henne att förstå om du berättar som det är, har du pratat med psykolog?
Depressioner kanske är ärftligt, men jag har ingen aning... Mitt tips är att prata med någon som vet. Det känns ovärt om du slänger bort ditt liv på att må dåligt om det kan lösas eller hjälpas på något sätt
Svar till Krillez [Gå till post]:
Får nog prata med henne i alla fall, är det för jobbigt så får hon lämna mig eller något. Ska nog uppsöka en psykolog igen, vet inte om jag vågar. Har rädslan av att bli inlagd, det skulle bara förstöra mig ännu mer.
Får nog prata med henne i alla fall, är det för jobbigt så får hon lämna mig eller något. Ska nog uppsöka en psykolog igen, vet inte om jag vågar. Har rädslan av att bli inlagd, det skulle bara förstöra mig ännu mer.
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Prata med henne, om hon själv mått dåligt borde hon förstå... Det är ju inte direkt något du rår för
Äsch, det ska nog mycket till innan du blir inlagd, mitt enda tips till dig förutom detta är att försöka se framåt: Du har inte sett NÅGONTING av livet än, du har jobb att få, pengar att tjäna, materiella skitsaker att köpa, platser att betala osv, gräv inte ner dig som tonåring
Prata med henne, om hon själv mått dåligt borde hon förstå... Det är ju inte direkt något du rår för
Äsch, det ska nog mycket till innan du blir inlagd, mitt enda tips till dig förutom detta är att försöka se framåt: Du har inte sett NÅGONTING av livet än, du har jobb att få, pengar att tjäna, materiella skitsaker att köpa, platser att betala osv, gräv inte ner dig som tonåring
Svar till Krillez [Gå till post]:
Tack för alla svar och att du och många andra lägger ner tid på mig. Det betyder mer än ni anar.
Tack för alla svar och att du och många andra lägger ner tid på mig. Det betyder mer än ni anar.
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Vilka behandlingar har du testat än så länge?
Det finns ju KBT, DBT, EMDR och allt möjligt, har inte stenhård koll men något av dem kanske fungerar på just dig :)
Sedan kan jag förstå att du är emot mediciner, men om det verkligen är totalt värdelöst, kan du inte ge det en chans iaf? Ett halvt år eller något, vem vet, det kanske får upp dig på fötterna igen?
Jag säger inte att du behöver gå på mediciner för resten av ditt liv, men kanske för att bli lite bättre så du får ordning på allting, för att senare trappa ner och sluta med dem :)
Vissa kuratorer/psykologer klickar man helt enkelt inte med, man behöver förmodligen inte bara en bra behandling, utan även en bra vägledare under behandlingen.
Sedan finns ju tillfälligt (dvs saker du kan göra precis NU) massa saker på http://www.365saker.se/ (som ironiskt nog inte bara har 365 saker, utan över 1000 saker du kan göra om du känner för det).
Försök alltså hålla dig uppehållen, att stirra in i en vägg hjälper sällan (om du inte har grymt fina fantasier och världar att flyga in i, vilket du ju inte verkar ha för tillfället)
Det löser sig tillslut, bara du kämpar vidare :)
Vilka behandlingar har du testat än så länge?
Det finns ju KBT, DBT, EMDR och allt möjligt, har inte stenhård koll men något av dem kanske fungerar på just dig :)
Sedan kan jag förstå att du är emot mediciner, men om det verkligen är totalt värdelöst, kan du inte ge det en chans iaf? Ett halvt år eller något, vem vet, det kanske får upp dig på fötterna igen?
Jag säger inte att du behöver gå på mediciner för resten av ditt liv, men kanske för att bli lite bättre så du får ordning på allting, för att senare trappa ner och sluta med dem :)
Vissa kuratorer/psykologer klickar man helt enkelt inte med, man behöver förmodligen inte bara en bra behandling, utan även en bra vägledare under behandlingen.
Sedan finns ju tillfälligt (dvs saker du kan göra precis NU) massa saker på http://www.365saker.se/ (som ironiskt nog inte bara har 365 saker, utan över 1000 saker du kan göra om du känner för det).
Försök alltså hålla dig uppehållen, att stirra in i en vägg hjälper sällan (om du inte har grymt fina fantasier och världar att flyga in i, vilket du ju inte verkar ha för tillfället)
Det löser sig tillslut, bara du kämpar vidare :)
Svar till svullos_tumme [Gå till post]:
Ta emot hjälpen du får och ryck upp dig (ja, så enkelt är det).
Ärligt talat inte ett så bra svar.
Ingen vet exakt hur han mår. Att bara banalisera hans depression till något han bara kan "rycka upp sig" ur är ju nästan som att säga att han inte har förstått det hela. Nästan som att säga att han själv har valt att skaffa sig en depression som han bara kan gå in och ut ur som han behagar. Hade det varit så simpelt som att bara rycka upp sig hade han ju inte skaffat sig en depression till att börja med.
Det lät som ett kaxigt svar, jag menar bara väl, men jag tycker att ditt resonemang är lite underligt :)
Ta emot hjälpen du får och ryck upp dig (ja, så enkelt är det).
Ärligt talat inte ett så bra svar.
Ingen vet exakt hur han mår. Att bara banalisera hans depression till något han bara kan "rycka upp sig" ur är ju nästan som att säga att han inte har förstått det hela. Nästan som att säga att han själv har valt att skaffa sig en depression som han bara kan gå in och ut ur som han behagar. Hade det varit så simpelt som att bara rycka upp sig hade han ju inte skaffat sig en depression till att börja med.
Det lät som ett kaxigt svar, jag menar bara väl, men jag tycker att ditt resonemang är lite underligt :)
Yo momma so ugly not even flourine would bond with her
Jag har haft depressioner! Jag vet hur det är... men den tråkiga verkligheten är att du måste uppsöka hjälp, bup rekommenderar jag. Även om du säger att det inte hjälper så kommer det göra det, men inte efter 1 eller 5 gånger du måste gå kanske upp mot 17 gånger innan du känner att det hjälper. Tro mig! Dom kanske vill medicinera dig först för att sen gå på med KBT. I mitt fall behövdes aldrig medicinen, asså inte en mentalt hjälpande medicin, fick sömnhormoner istället. Om du vill kan du skriva till mig, vet exakt hur det känns, och det skulle jag aldrig ljuga om! Och jag vet hur det känns att förlora alla mina vänner... Och skriv till mig!
Guuuuurl...?
Svar till Anonym233 [Gå till post]:
Jo, tog lite illa upp av det. Eller inte illa upp, men det känns inte som att man har varit nere på bottnen än om man kan skriva så. Men jag klandrar ingen :)
Jo, tog lite illa upp av det. Eller inte illa upp, men det känns inte som att man har varit nere på bottnen än om man kan skriva så. Men jag klandrar ingen :)
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till LittleSparrow [Gå till post]:
Tack för svaret, ska nog överväga att skaffa hjälp. Vill bara prata med min flickvän innan jag tar det med min mamma och sedan går till en psykolog. Förhoppningsvis är min flickvän där som stöd hur det än går, hoppas jag..
Tack för svaret, ska nog överväga att skaffa hjälp. Vill bara prata med min flickvän innan jag tar det med min mamma och sedan går till en psykolog. Förhoppningsvis är min flickvän där som stöd hur det än går, hoppas jag..
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till Anonym233 [Gå till post]:
Ingen behandling, har bara pratat några gånger för att jag mest blev dit tvingad. Först nu börjar jag känna mig redo att söka hjälp. Jag vill verkligen fixa det här. Ska fundera på medicin..
Ingen behandling, har bara pratat några gånger för att jag mest blev dit tvingad. Först nu börjar jag känna mig redo att söka hjälp. Jag vill verkligen fixa det här. Ska fundera på medicin..
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Bra :)
Googla gärna runt de olika behandlingarna som finns, du kommer märka att vissa passar dig bra medan andra passar dig mindre bra. Det är ju ingen idé att börja med någon behandling du vet redan i förhand inte kommer fungera, speciellt med tanke på att man måste vara väldigt dedikerad inom vissa behandlingar :)
Bra :)
Googla gärna runt de olika behandlingarna som finns, du kommer märka att vissa passar dig bra medan andra passar dig mindre bra. Det är ju ingen idé att börja med någon behandling du vet redan i förhand inte kommer fungera, speciellt med tanke på att man måste vara väldigt dedikerad inom vissa behandlingar :)
Yo momma so ugly not even flourine would bond with her
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Det finns många olika former av terapier (googla "psykoterapi" och "samtalsterapi"). Inom vissa terapier ingår både enskilda samtal samt gruppsamtal. Om man t.ex. är en människa som är väldigt obekväm med andra människor kanske inte gruppterapi passar en.
Det finns de här vanliga samtalen man har med psykologer/kuratorer, men de brukar inte vara rena behandlingar så att säga, bara samtal. Riktiga behandlingar får du i t.ex. KBT och DBT (googla gärna båda, och se ifall något av dem verkar passa dig).
Som sagt är jag inte fullt påläst inom ämnet, men det är främst terapier och behandlingar du ska googla efter :)
Något som kan vara bra är att kolla upp (det här kanske är krångligt att googla dock, lättast är nog att fråga någon) är vilka sorters behandlingar som finns i ditt område. Det är ju t.ex. inte trevligt att behöva åka 5 mil 2 gånger i veckan, om det finns något bättre 500 meter från där du bor :)
Så ja:
"Samtalsterapi"
"Psykoterapi"
"KBT"
"DBT"
"EMDR" (dock finner jag just den formen av terapi lite underlig)
"Familjeterapi"
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/Kognitiv-beteendeterapi/
http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Psykoterapi/Soka-terapi/
http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Psykoterapi/Terapi-for-vuxna/
"Vårdguiden" är ofta ganska bra att kolla in på, det finns mycket nyttigheter där :)
Jag vet att det ser ut som en riktigt maffig lista, så om du inte kan/orkar behöver du ju självklart inte läsa igenom allt idag, utan kan ta en länk i taget så ofta du kan/vill :)
Det finns många olika former av terapier (googla "psykoterapi" och "samtalsterapi"). Inom vissa terapier ingår både enskilda samtal samt gruppsamtal. Om man t.ex. är en människa som är väldigt obekväm med andra människor kanske inte gruppterapi passar en.
Det finns de här vanliga samtalen man har med psykologer/kuratorer, men de brukar inte vara rena behandlingar så att säga, bara samtal. Riktiga behandlingar får du i t.ex. KBT och DBT (googla gärna båda, och se ifall något av dem verkar passa dig).
Som sagt är jag inte fullt påläst inom ämnet, men det är främst terapier och behandlingar du ska googla efter :)
Något som kan vara bra är att kolla upp (det här kanske är krångligt att googla dock, lättast är nog att fråga någon) är vilka sorters behandlingar som finns i ditt område. Det är ju t.ex. inte trevligt att behöva åka 5 mil 2 gånger i veckan, om det finns något bättre 500 meter från där du bor :)
Så ja:
"Samtalsterapi"
"Psykoterapi"
"KBT"
"DBT"
"EMDR" (dock finner jag just den formen av terapi lite underlig)
"Familjeterapi"
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/Kognitiv-beteendeterapi/
http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Psykoterapi/Soka-terapi/
http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Psykoterapi/Terapi-for-vuxna/
"Vårdguiden" är ofta ganska bra att kolla in på, det finns mycket nyttigheter där :)
Jag vet att det ser ut som en riktigt maffig lista, så om du inte kan/orkar behöver du ju självklart inte läsa igenom allt idag, utan kan ta en länk i taget så ofta du kan/vill :)
Yo momma so ugly not even flourine would bond with her
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Du behöver acceptera läget. Istället för att önska att saker och ting vore annorlunda, inse att dom inte är det och gör det bästa av situationen. Bli sams med din vän igen. Gör saker och ting rätt med din flickvän.
Sök enkelhet i livet, komplicera inte till allt och gör det till något det inte behöver vara. Meningssökande behöver inte vara svårt, det är så svårt man gör det till. Förut ville jag ofta att allting skulle vara perfekt och bigger than life. Men nu nöjer jag mig helt enkelt med att det får mig att må bra på någon nivå: det kan vara kul, självuppfyllande, vackert, skönt, härligt, spännande.. vad som helst!
Förstår att du mår skit, men du är inte ensam. Det gör vi allihopa ibland. Hjälp är alltid fint, men i slutändan är det du som får städa upp din skit och ta dig samman, för ingen gör det åt dig. Livet är hårt, men det är ännu hårdare om väljer att inte göra någonting åt det. Du har full kontroll över ditt liv. Ge dig fan på det.
Du behöver acceptera läget. Istället för att önska att saker och ting vore annorlunda, inse att dom inte är det och gör det bästa av situationen. Bli sams med din vän igen. Gör saker och ting rätt med din flickvän.
Sök enkelhet i livet, komplicera inte till allt och gör det till något det inte behöver vara. Meningssökande behöver inte vara svårt, det är så svårt man gör det till. Förut ville jag ofta att allting skulle vara perfekt och bigger than life. Men nu nöjer jag mig helt enkelt med att det får mig att må bra på någon nivå: det kan vara kul, självuppfyllande, vackert, skönt, härligt, spännande.. vad som helst!
Förstår att du mår skit, men du är inte ensam. Det gör vi allihopa ibland. Hjälp är alltid fint, men i slutändan är det du som får städa upp din skit och ta dig samman, för ingen gör det åt dig. Livet är hårt, men det är ännu hårdare om väljer att inte göra någonting åt det. Du har full kontroll över ditt liv. Ge dig fan på det.
Ingen status
Svar till svullos_tumme [Gå till post]:
Nja, det är inte riktigt så enkelt. Han borde ta emot hjälpen han får, ja, men att säga att det "bara är att rycka upp sig" när du inte vet den underliggande orsaken är inte ett bra tips. Ifall det handlar om en personlighetsstörning, diagnostiserbar depression, eller t.ex. en form av social fobi, så är det ju inte bara att skaka av sig. Och när man då säger "Det är enkelt: sluta vara olycklig" får man ju bara personen att må sämre, eftersom den kommer tro att det är ännu mer fel på personen i fråga; att den är konstig som inte kan skaka av sig problemet, något som alla andra kan.
Nja, det är inte riktigt så enkelt. Han borde ta emot hjälpen han får, ja, men att säga att det "bara är att rycka upp sig" när du inte vet den underliggande orsaken är inte ett bra tips. Ifall det handlar om en personlighetsstörning, diagnostiserbar depression, eller t.ex. en form av social fobi, så är det ju inte bara att skaka av sig. Och när man då säger "Det är enkelt: sluta vara olycklig" får man ju bara personen att må sämre, eftersom den kommer tro att det är ännu mer fel på personen i fråga; att den är konstig som inte kan skaka av sig problemet, något som alla andra kan.
Snutte.
Ryck upp dig!! det är väl det enkla svaret
du är ju redan där på botten och kravlar och gnäller på dig själv, det är dags att sikta mot stjärnorna och tänk inte så mycket!! ta det som det kommer och tänk lite på din flickvän också innan hon kanske lämnar dig liksom, jaa lycka till
du är ju redan där på botten och kravlar och gnäller på dig själv, det är dags att sikta mot stjärnorna och tänk inte så mycket!! ta det som det kommer och tänk lite på din flickvän också innan hon kanske lämnar dig liksom, jaa lycka till
The real you is who you really are..
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Tror det är bra att du går om en klass. Du har ju inga kompisar i din nuvarande klass, så då har du en chans att skaffa några nya i den nya klassen. Att de är ett år yngre gör inte så mycket. En av mina bästisar när jag gick i gymnasiumet hade gått om en klass och var ett år äldre. Det var inget problem.
Tror det är bra att du går om en klass. Du har ju inga kompisar i din nuvarande klass, så då har du en chans att skaffa några nya i den nya klassen. Att de är ett år yngre gör inte så mycket. En av mina bästisar när jag gick i gymnasiumet hade gått om en klass och var ett år äldre. Det var inget problem.
Skapade ett Hamsterpaj-spel: http://www.hamsterpaj.net/entertain/onlinespel/meetnpet-hamstern-3
Svar till sweriousx [Gå till post]:
Jag spelar League of legends. Men jag vet inte hur mycket det påverkar mitt humör då jag lägger ner ofantligt mycket tid på det. Så jag funderar på att göra ett avbrott om jag får tag i något annat att göra.
Jag spelar League of legends. Men jag vet inte hur mycket det påverkar mitt humör då jag lägger ner ofantligt mycket tid på det. Så jag funderar på att göra ett avbrott om jag får tag i något annat att göra.
The world belongs to the people who can say 'I can'
Svar till ShadowRider [Gå till post]:
Det här låter så jävla hemskt så det inte är sant...jag tycker du borde prova medicin, fast om du är emot det, ge det en chans och se hur det går, dessutom så tror jag jag vet varför du mår dåligt, det är antagligen för att du har något osagt, någon som du vill säga men inte har sagt, töm dig hos en psykolog helt enkelt, det funkade i alla fall gör mig.......
Det här låter så jävla hemskt så det inte är sant...jag tycker du borde prova medicin, fast om du är emot det, ge det en chans och se hur det går, dessutom så tror jag jag vet varför du mår dåligt, det är antagligen för att du har något osagt, någon som du vill säga men inte har sagt, töm dig hos en psykolog helt enkelt, det funkade i alla fall gör mig.......
Fan glor du på?
Allt kan bara bli bättre. Ta det i små steg. Vad är det som gör dig glad? eller gjorde dig glad förut? Sätt på din favoritfilm, där du bara kan skratta. Eller gå ut i skogen och skrik som aldrig förr, ta ut din ilska. Tror verkligen att småsaker kan göra ditt liv lite bättre.
Liiife
Forum » Livet » Hälsa, kropp & pubertet » Tappat min livslust igen.
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!
Sidmoduler
Hitta ett casino utan svensk licens här
Utforska ett online casinon utan licens
Testa ett säkert casino utan spelpaus
18+ Spela ansvarsfullt www.stödlinjen.se