Vi har vart tillsammans i ett halvår och det är bådas första förhållande, vi båda är 19.
Det jag har känt är att han är bra på att visa omtanke genom fysisk beröring och jag uppskattar det jättemycket. Men känns som något saknas, vill ha mer romantik inte bara närhet. Det behöver verkligen inte vara stora saker bara att skriva en gullig lapp, köpa blommor eller laga en mysig middag. Har pratat med honom om det ett flertal gånger och han säger att jag nog kanske har rätt och att han ska bättra sig men det händer aldrig. Dessutom gör han oftast ingenting på dagarna, han är hemma och arbetslös medan jag och alla hans kompisar går i skola. Så tid har han ju.
Jag vet att han tycker om mig och han säger att han älskar mig men jag känner att han är så fokuserad på sitt egna, och därför glömmer bort att ge mig de små enkla sakerna jag behöver.
Känns även som att jag vill dela saker i våra liv medan han vill att vi ska skilja på allt, och detta gör att jag tvivlar på om vi kommer kunna ha en framtid tillsammans då jag vill ha nån slags gemenskap. Fixar alltid så att det finns något i kylskåpet han tycker om, och tar med mig saker som tandborste och linser som jag har hos honom om jag ska sova där. Brukar ta med mat dit eftersom dom inte fixar sådan mat jag kan äta och därför känns det som att alltid blir omständigare för mig då jag både gör plats åt honom men måste ta plats åt mig själv medan han inte behöver anstränga sig alls. Blir också rädd när han pratar om framtidsplaner då jag märker att vi ser helt olika på dom. Han vill bo kvar hemma så länge som möjligt medan jag vill flytta så fort jag får möjlighet, och han pratar om framtiden som att jag inte finns i den. Förstår att man inte kan vara helt säker på att vi kommer vara tillsammans i framtiden, men just nu känner jag att jag om nått/några år vill bo ihop, och det betyder inte att saker inte kan ändras. Men att han inte vill dela saker och nästan enbart fokuserar på sitt egna gör att jag känner mig osäker på honom. Som att jag bara är nån slags tillfällig trygghet han vill ha just nu och att jag känner att han fokuserar allt för mycket på sig själv kan vara orsaken till att jag känner att jag vill ha mer romantik. Så han liksom visar att han tänkt på mig även då vi inte umgåtts.
Har svårt att sätta ord riktigt på vad det är jag känner, känns bara som att något inte är rätt. Vill inte planera in något alls för han är rädd att boka upp sig och missa något roligt med sina kompisar. Känner mig typ mer mogen än honom, som att han fortfarande vill vara som ett litet barn, leka och ha kul och slippa ta ansvar. Känner mig lite som hans mamma och som att jag får försöka lära honom saker och ta hand om honom men att jag inte får ut så mycket av honom annat än närhet.
Jag vill tänka i nuet, men känner att det är omöjligt då det känns som han redan bestämt att det nån gång kommer ta slut. Vanligtvis är det så och jag är medveten om det men vill ju att man i nuet ska känna att det kommer hålla men känns som en självklarhet att det inte håller om man inte tror på det.
Ingen status
