Hej! Jag är en kille på 17 ½ år (säger halvår för att man ska förstå att det inte är långt kvar till 18 gränsen).
Ni ska veta att jag inte alls är en snubbe som vill sitta inne och tråka utan helst av allt, gärna få göra saker som andra ungar får!
Jag tycker att mina föräldrar är för stränga, inte för att jag vill låta Som en gnällande tonåring men när mina vänner, till och med klagar för att jag inte får göra saker med dem så känns det fel.
(gäller inte bara nattetid)
Småsaker från allt mellan himmel och jord stör de sig på, allt från att vilja bli polis (som jag faktiskt nu i senare åldern ville bli) så totalnekade dem mig, jag fick inte bli det för dem. Till att de valde mitt gymnasieprogram som jag skulle gå. Eller att man inte ska få köra moppe, som jag iof inte bryr mig så mycket om nu längre, när körkort är mitt mål.
Jag får i princip inte vara ute längre än till 24 (någon gång per månad) Jag får inte göra saker som jag vill och har praktiskt taget ingen egen vilja, jag styrs som en marionett-docka genom mina två föräldrar och
jag spenderar nog ca 96% procent av min tid med päronen. Om jag går in till mitt rum blir de sura över att jag bara går och gömmer mig.
Det har skett många incidenter som är helt bisarra men jag behöver inte ta upp dem just nu.
Däremot Om man ska ta idag som ex. Som nu fick mig att vända mig till er. Så fick jag faktiskt vara ute för en gångs skull, jag hade fått "permis" att få gå men det slutade som de andra gångerna jag tillfälligt har fått lämna boet.
Hade kontakt nästan hela kvällen med päronen via mobil, utom vid midnatt då dog batteriet.
hade sagt att jag skulle komma vid tolv men det slutade med att jag kom 40 min senare, pappa hade suttit uppe och väntat. Som han alltid gör när jag är ute på kvällarna och blev rosenrasande när jag kom hem 40 min sent.
Om man ska säga att "jag har förståelse" för denna gång, genom att jag inte hörde av mig så fine. Men nu kommer kruxet, de har alltid vart stränga och han totalnekar att han är överbeskyddande.
Så då frågade jag:
- Hur ska ni göra när jag blir 18?
- Jasså du trodde att du skulle få göra som du vill då men så är det inte. Du bor under mitt tak och vi kommer då fortsätta bestämma över dig tills att du har skaffat dig egen bostad och dylikt.
Annars får du klara dig själv och åker ut! svarade han.
Jag antar att de inte kan göra så... eller? men min talan är = 0.
jag är bara arrogant och bortskämd när jag inte tycker som de gör.
Det har vart så här hela livet men det är nu, när man blir äldre som man inser hur mycket man har missat, genom att man inte fått göra saker. (det är inte något töntigt YOLO snack jag försöker framföra)
Enligt mig så stoppar de bara käppar i hjulen för mig och stryper min sociala kontakt...
Men mina föräldrar kanske inte är ett undantag, jag kanske bara är bortskämd och tänker på mig själv. Så ni får gärna skriva vad ni tycker och allra mest! hur ska jag tackla det här, för faktiskt så är det ganska påfrestande att veta att man aldrig får göra en enda sak som man faktiskt känner sig sugen på. Mamma är inte bättre hon och de har ett kroniskt skriande på mig, minst ett gräl per dag är det. Om inte mer...
Det finns säkert mer att berätta om detta men jag kan inte komma på så mycket mer just nu. Hoppas ni fattar texten, är för trött för en riktig gramatisk rättning
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
