Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Sladdis
Skapad av Anonymalillajag, 2014-04-04 21:41 i Mellan Himmel och Jord
9 866
11 inlägg
4 poäng
Nu är det så att jag fyller 17 snart och min mamma är gravid. Det här är det hemskaste som kan hända. Barnet kommer födas i sommar och jag är så jävla arg. Ända sen min mamma blev gravid så har hon typ skitit i mig totalt. Hon bryr sig bara om bebisen och idag så sa hon till och med att bebisen var allt som var viktigt just nu. Jag känner mig bortglömd här hemma och mamma bryr sig inte längre. Jag kan inte heller flytta till min pappa för han bor i Skåne och åker runt och jobbar på olika ställen i Sverige varje vecka, vi har ganska dålig kontakt dessutom. Min halvstorebror som då är min pappas barn har jag jättebra kontakt med men han bor i Falun så kan inte träffa honom så ofta. Jag vantrivs som bara den här hemma och längtar till jag blir 18 och kan slippa det här idiotiska hushållet. Vill bara rymma härifrån och aldrig komma tillbaka. Jag vet inte vad jag ska göra längre, kan någon ge nått tips på hur jag kan stå ut med en familj som inte bryr sig och som inte älskar en? Mvh en oälskad väldigt ledsen tjej
Svar till Anonymalillajag [Gå till post]:
lol fan va cliché. Du kan ta kontakt med soc, och om du har det så extremt illa hemma, så fixar dom en egen lägenhet till dig, eller kanske sätter dig hos en fosterfamilj till s du fyller 18.
lol fan va cliché. Du kan ta kontakt med soc, och om du har det så extremt illa hemma, så fixar dom en egen lägenhet till dig, eller kanske sätter dig hos en fosterfamilj till s du fyller 18.
Dålig status
Svar till Jeans [Gå till post]:
Har det ju inte illa hemma jag bara vantrivs pga att min familj inte älskar mig och inte bryr sig om mig. Det är som att bo med människor som man egentligen inte ens är släkt med. Folk som man äter med och småpratar sen "bor" man inne på rummet utan att prata med någon av dem på resten av dagen/kvällen
Har det ju inte illa hemma jag bara vantrivs pga att min familj inte älskar mig och inte bryr sig om mig. Det är som att bo med människor som man egentligen inte ens är släkt med. Folk som man äter med och småpratar sen "bor" man inne på rummet utan att prata med någon av dem på resten av dagen/kvällen
Svar till Anonymalillajag [Gå till post]:
Börja med att prata med din mamma om hur du känner i en lugn och naturlig miljö där ni båda kan känna er bekväma.
Börja med att prata med din mamma om hur du känner i en lugn och naturlig miljö där ni båda kan känna er bekväma.
robin söker ny sexpartner.
Svar till guessmyname [Gå till post]:
Försökt prata med henne men hon säger att jag bara ska sluta larva mig eller så börjar hon peka ut massa fel jag gör för att det ska se ut som att allt är mitt fel och inte hennes, dem tar mig inte på allvar..
Försökt prata med henne men hon säger att jag bara ska sluta larva mig eller så börjar hon peka ut massa fel jag gör för att det ska se ut som att allt är mitt fel och inte hennes, dem tar mig inte på allvar..
Svar till Anonymalillajag [Gå till post]:
Prata med din pappa om det och hör om du kan flytta dit i så fall.
Prata med din pappa om det och hör om du kan flytta dit i så fall.
robin söker ny sexpartner.
Svar till Anonymalillajag [Gå till post]:
Ser du inte motsägelsen i att du har en önskan att bli mer älskad som förr samtidigt som du säger att du längtar efter att fylla 18 och få lämna hushållet?
Det är nog bara att inse att du behöver en ny typ av relation till din mor, en mer vuxen sådan, du är trots allt snart (tiden går sjukt fort) gammal nog att flytta ut och göra precis va fasen du vill med ditt liv.
Så mitt råd är att prata med henne och vara uppriktigt, samtidigt ge henne utrymme, hade inte du önskat det om du vore gravid?
Då tror jag att ni kommer kunna leva tillsammans några år till utan problem!
Ser du inte motsägelsen i att du har en önskan att bli mer älskad som förr samtidigt som du säger att du längtar efter att fylla 18 och få lämna hushållet?
Det är nog bara att inse att du behöver en ny typ av relation till din mor, en mer vuxen sådan, du är trots allt snart (tiden går sjukt fort) gammal nog att flytta ut och göra precis va fasen du vill med ditt liv.
Så mitt råd är att prata med henne och vara uppriktigt, samtidigt ge henne utrymme, hade inte du önskat det om du vore gravid?
Då tror jag att ni kommer kunna leva tillsammans några år till utan problem!
I feel like a cello, lost somewhere over the rainbow
Svar till Anonymalillajag [Gå till post]:
Jag är ett sådant sladdbarn som din bror eller syster kommer vara (min bror är 17 år äldre och min syster 20 år äldre), jag har aldrig tagit föräldrakärleken från mina syskon. Men jag kan förstå att det kan finnas mycket att fundera och vänja sig vid. Mamma har sett till att när vi behövde henne så fanns hon där, hon finns fortfarande där för oss alla 3.
Jag är ett sådant sladdbarn som din bror eller syster kommer vara (min bror är 17 år äldre och min syster 20 år äldre), jag har aldrig tagit föräldrakärleken från mina syskon. Men jag kan förstå att det kan finnas mycket att fundera och vänja sig vid. Mamma har sett till att när vi behövde henne så fanns hon där, hon finns fortfarande där för oss alla 3.
Svar till Anonymalillajag [Gå till post]:
Hur har du tagit upp ämnet med henne, det kan bli stor skillnad i reaktionen beroende på hur man säger saker. Att bara säga "Varför älskar du mig inte längre" eller liknande kan slå fel ut eftersom en förälder aldrig slutar älska sina barn. Medans att börja med att säga att man känner att relationen har förändrats och att man saknar det man hade innan och försöka förklara mer vad det är man saknar kan vara en väg att gå...
Hur har du tagit upp ämnet med henne, det kan bli stor skillnad i reaktionen beroende på hur man säger saker. Att bara säga "Varför älskar du mig inte längre" eller liknande kan slå fel ut eftersom en förälder aldrig slutar älska sina barn. Medans att börja med att säga att man känner att relationen har förändrats och att man saknar det man hade innan och försöka förklara mer vad det är man saknar kan vara en väg att gå...
Ingen status
Svar till Anonymalillajag [Gå till post]:
Klart att bebisen kommer att bli lite i fokus, men det betyder inte att du automatiskt inte är viktig längre. Prata gärna med din mamma om detta. Garanterat tog du mycket uppmärksamhet när du var liten.
Klart att bebisen kommer att bli lite i fokus, men det betyder inte att du automatiskt inte är viktig längre. Prata gärna med din mamma om detta. Garanterat tog du mycket uppmärksamhet när du var liten.
Walk with me, talk to me, follow your heart.
Tycker att du borde sluta gnälla, du är 17. Sätt dig in i din mammas situation. Hon kommer att behöva din hjälp när bebisen väl kommer.
Vad jag tror blir det lätt att man lägger massor med fokus på just barnet som ligger i ens mage och hela tiden rör sig, så man känner av det. Det är nog alltid lika spännande att vara gravid, att känna ett liv växa i sin mage. Men hon kanske inte tänker på det att du känner dig utanför om du inte nämnt det.
20.12.2007 <3
Forum » Mellan Himmel och Jord » Sladdis
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!
Sidmoduler
Hitta ett casino utan svensk licens här
Utforska ett online casinon utan licens
Testa ett säkert casino utan spelpaus
18+ Spela ansvarsfullt www.stödlinjen.se