Tjenare, första gången jag gör något sånt här så bare with me.
Jag är 16 bast, fyller 17 februari nästa år och är väldigt smal och lång. Smal heter syns inte så tydligt dock för jag är en person med dubbel personlighet om jag nu kan kalla det för det. Ibland har jag självförtroende men ibland inte; så jag har extra byxor under mina jeans och två linnen på och långärmade kläder hela tiden.
Jag har även något som kallas för pectus excavatum, (obs kolla Google bilder). Hur som helst så har jag enligt andra väldigt fin utseende, det vill säga mitt face och min klädstil. Men liksom jag hatar smalhet, speciellt så smal som jag är så lite falsk är jag väl ändå krpppsmässigt.
Socialt så är jag en weirdo, rolig finner alla mig pga mina utomstående skämt. Dock så blir jag frustrerad eftersom inte alla gillar mig och vill umgås med mig så jag försöker hela tiden ta reda på hur en normal person agerar i olika situationer. För konstigheter har satt sig i hjärnan. Fatta mig inte fel, jag har inte en padda som mössa eller dylikt, det är bara för over the limit. Jag säger saker som folk vanligtvis inte skulle säga.
Och allt detta har tråkigt nog satt sig i hjärnan så jag anses vara en oseriös kille. Man kan inte prata seriöst med mig så ofta. Jag hatar detta så därför undrar jag, vad fan ska jag göra?! :(
Hur som helst är jag verkligen djupt förälskad i en tjej i tvåan, hon ser bokstavligen ut som en ängel för mig. Jag dör inombords varje gång jag ser henne, jag smälter inuti. Hon är inte den finaste enligt alla andra men hon är verkligen något speciellt.
Nu ska jag berätta om henne, mig och hennes kompisar.
Jo, det är som så här att jag går i 1an och hon tvåan, skolan har pågått i kanske 6 månader, vet inte riktigt. Men när jag börja skolan så märkte jag henne för första gången och det var vid matsalens kö då jag la märke till att hon gav mig blickar. Jag gav respons eller aa kolla tillbaka bara, det blev inte riktigt en exotisk ögonkontakt som vara i timmar utan dryga sekunder. Hur som helst så har inget mer än tydliga blicköverföringar skett under 6 månader ända tills 2 veckor sen. Jag skulle till kafeterian och tog den långa korridoren ensam då jag märkte att hon tog den andra vägen mot min riktning. Jag blev genast förvirrad, jag visste inte vad jag skulle göra. Liksom vi har utbytt blickar och kanske bör jag kanske le eller något sånt mot henne för att ge henne lite signaler om att jag gillar henne fan. Men hursomhelst dum som jag är så när vi var inom räckhåll kolla jag ner på marken och på väggen åt sidan om mig för jag ville undvika att sabba något och göra något awkward för att sedan möjligtvis bli dissad för jag kanske misstolkat hennes tidigare blickar. Hur som helst så la jag märkte till att HON LOG MOT MIG. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag blev omtumlad så dum som jag är så kolla jag ner på marken. Alltså helvete vad jag ångrar det. Hur som helst så passerade den dagen. Dagarna efter blev det betydligt mindre blickutbyten. Det kändes som om att hon backa undan mer. Jag såg henne aldrig mer kolla på mig. Jag gick förbi henne med mina kompisar och hon gick med hennes kompisar, då skedde inget åter igen. Hon kolla kvickt som satan på mig sen börja hon snacka med sina kompisar och vi gick förbi.
Nu har jag ingen aning om vad jag ska göra, jag vet INGET om henne mer än att hon är bra kompis med hela sin klass, även killarna och att hon gymma och festar ibland. Hon är ingen hoe, men en vanlig tonåring bara det om att hon är speciell för mig. Hur fan kan jag känna detta egentligen? Liksom jag känner inte tjejen, jag har kollat upp henne på Facebook Tack vare att jag fick reda på hennes namn en dag då någon nämnde det och hon besvara. Jag fann gudomliga bilder på henne och att hon hade bra connection till sin syster och att hon hade en bild på sig när hon rakade en killes skägg. Han ser dock ut att vara 20-25 så jag försökte hitta på ursäkter till varför det inte var hennes pojkvän. Jag hade rätt, tror jag fortfarande.
Hursomhelst, vad hade ni gjort i mitt läge? Jag tänker alltid på henne och hur jag ska möjligtvis få chans att prata med henne. Kanske låtsas som om att jag måste intervjua folk i skolan med kompisar för skojs skull sen fråga henne ett par roliga frågor. Men sen kommer problemet, jag vågar inte. Some scary shit. Tänkte att jag kanske skulle säga att hon ser väldigt fin ut medan vi intervjua men tänk om jag misslyckas stort? Liksom jag vill inte att hon ska möjligtvis sprida det därför då dör jag. Inombords av skam.
Vad ska jag göra? Svara gärna typ alla frågor ni tror jag skulle ställa. Ni känner mig nu typ med denna långa text. Förresten den som läste den är PRO, bäst fan!
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
