Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Känner mig ensam.

Skapad av TLTGja, 2019-05-10 13:45 i Kärlek & Relationer

4 399
14 inlägg
8 poäng
TLTGja
Visningsbild
P 26 Hjälte 4 092 inlägg
-1
Alltså jag talar för mycket och kan bli störig, och jag uppskattar ensamhet.

Och jag har 20 fler vänner än jag hade förra året.
Och mina "nära" vänner har väll växt från 0.5 till 2.5 stycken
(0.5 för de jag var vänn med i 2 månader och sen helt bröt kontakten med).

Men fan jag är socialt understimulerad.
Eller främst vill jag bara ha kramar.
Eller jag vet knappt.
Jag vill nog främst få tid att göra min hobbie (den av 10 jag just nu prioriterar som tar ca 6-8 timmar per vecka) och att träna kanske 9 timmar per vecka, men även för mina studier som jag älskar (40 timmar (hinner ca 20)) samtidigt som jag får tid att slappna av (ca 7-14 timmar per vecka).

Sen vore det trevligt att klippa gräsmattan innan där börjar växa träd(ca 1.5 timme om jag skippar att klippa kanterna och sopa uppfarten)

Fast en kram hade nog gett mig förmågan att koncentrera mig på de studier jag vill.

The leetest herperderper

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

Guud
Visningsbild
36 Göteborg Administratör 2 516 inlägg
2

Svar till TLTGja [Gå till post]:
Varför tror du en kram skulle ge dig bättre förmåga att koncentrera dig på studierna än vad till exempel att klippa gräsmattan skulle ge?

I feel like a cello, lost somewhere over the rainbow

godis-apa
Visningsbild
P Modereringsansvarig 3 980 inlägg
3
Jag förstår inte riktigt frågeställningen, men kan kasta iväg en kram om du tror att det hjälper

*Kram*

Even boys have something to say if you listen long enough

TLTGja
Visningsbild
P 26 Hjälte 4 092 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Guud [Gå till post]:
Endorfiner och annat..
En katt kan också duga, men kräver mer passning.

The leetest herperderper

MandarinaDuck
Visningsbild
P Stockholm Hjälte 2 370 inlägg
0
Svar till TLTGja [Gå till post]:
Har du inte gjort det (känt dig ensam) i åtminstone fem år? Varför den plötsliga krisen?

Att du har känslor betyder nog inte att det är något fel med ditt leverne, utan att du är som alla andra. Plötsliga förändringar i ditt sätt att vara gör det sannolikt svårare för dina nuvarande vänner att hjälpa dig hantera den känslan. Tvärt om kan det vecka obehag om du plötsligt ändrar hur du beter dig utan att först beskriva varför du gör det.

Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen konsekvens, inga skrupler, ingen lag

TLTGja
Visningsbild
P 26 Hjälte 4 092 inlägg
Trådskapare
0

Svar till MandarinaDuck [Gå till post]:
Jag kan inte se vad jag har ändrat mer än kanske att jag var lite tröttare denna veckan, och att vi bytte plats för våra studier för första gången på ett halvår och jag hade lite svårt att anpassa mig efter det.

Jag tar kritik väldigt hårt. (var för högljud i biblioteket (inte i den "tysta" avdelningen, utan den som bara är vanlig)).


Jag tror jag måste finna tid och plats för vila.

Tillägg av TLTGja 2019-05-11 15:45


Svar till Guud [Gå till post]:
Du har även helt sant i att jag skulle finna glädje i att klippa gräset.
Men jag har för tillfället inte den mängden tid tillgänglig.

Jag behöver typ 2 minuter kram per vecka.
.
Eller powernap, blandar alltid ihop de två.


The leetest herperderper

PsykelTjuv
Visningsbild
P 32 Hjälte 3 487 inlägg
3
Låter som du behöver finna dig en tös i livet ditt.

Ingen status

TLTGja
Visningsbild
P 26 Hjälte 4 092 inlägg
Trådskapare
0

Svar till BraSma [Gå till post]:
Sant, men mina problem är att krav/förväntningar sällan delas mellan mig och de jag lyckas fånga intresset hoss.

Vidare är jag bra på att knyta an nya bekanta.
Men då svenskar oftast inte förväntar sig att bli kommunicerad med av random fölk utanför pup/klubb.
Vilket ger ett besvärligt paradox:
Jag blir totalt asexuell och obekväm när folk flörtar med mig på fyllan, och skulle jag försöka vara nykter så blir jag jätteobekväm av alla onyktra människor, och känner då mig ofta sjukt otrevlig och irriterad.
Det blir roligare med sprit, och alla trivs bättre när jag är på gott humör och inte överannalyserar.

Men då det förväntas att en kille skall visa initativ, och när han uppenbarligen blir obekväm av inviter backar ofta människor(tjejer), jag vill heller inte riskera att agera olämpligt (full med lite sämmre omdömme än normalt), så jag är rätt glad över hur asexuell jag blir på fyllan, lämnar mer utrymme för socialt utbyte, men många verkar inte vara där för det sociala utbytet utan oftare för sex och dans.

Nu låter jag jättebitter, men det är jag verkligen inte, jag älskar att dansa och umgås med onyktra människor, jag förstår bara inte hur jag skall finna någon tjej som jag har något gemensamt, what so ever.

Jag har många typiska maskulina intressen, såsom bilar, historia, teknik och vapen.
Men även kultur och politik, och djur och natur.

Det tragiska är bara att folk(tjejer) inte verkar gilla att diskutera kultur med någon som inte delar deras vy till hundra procent.

Inte heller verkar hästtjejer prioritera händiga män med djurvana (dömmer av min failade tinderprofil när det kommer till hästtjejer).

Jag skulle gärna ha hjälp med jusst min tinderprofil, för att bättre förstå hur andra dömmer andra människor (min autism gör det svårt att föreställa mig hur och varför vissa normer och relationer fungerar).

The leetest herperderper

MandarinaDuck
Visningsbild
P Stockholm Hjälte 2 370 inlägg
2
Svar till TLTGja [Gå till post]:
Tycker du ska ge fan i, eller begränsa tiden du lägger på, tinder. Eftersom du inte har tillgång till algoritmerna för matchning vet du aldrig om ditt profilinnehåll ökar eller minskar sannolikheten att träffa en person du tycker om.

Det finns inga garantier för att du kommer hitta någon. Det betyder inte att du ska sluta leta, men under tiden du gör det är det en god idé att försöka bli bättre på att vara ensam.

Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen konsekvens, inga skrupler, ingen lag

TLTGja
Visningsbild
P 26 Hjälte 4 092 inlägg
Trådskapare
0

Svar till MandarinaDuck [Gå till post]:
Jag är duktig på att vara ensam (för det mesta).
Jag är även rätt duktig på att "inte leta men ändå leta".

Mitt problem är bara att jag lär aldrig naturligt träffa någon, alla(tjejer) jag varit med har jag mött via internet.

Men visst, det finns många kompetenta och intressanta tjejer inom det enda av mina intresseområde som är hyffsat jämställt (politiken).
Dock är det värre att dejta någon inom den politiska fallang(parti) man tillhör än att skita där man äter.

Så det kommer aldrig ske(eller aldrig är lite difust), mitt enda egentliga krav utöver en hyffsad inteligens är ett naturintresse och förståelsen av hur allt egentligen är en följd av tidigare handlingar.

Många svenskar avskyr historien då de anser att den inget har att säga, och gör om alla de misstag som begåtts.
Det är mycket ett state of mind, och de lär sig som personer ingenting av det de varit med om, de reflekterar helt enkelt inte.
(Nu raljerade jag igen och drog alla över en kamm, men som sagt, jag prioriterar självinsikt och inteligens).

Slutsatsen: Njut av den tid du har på jorden, men var inte rädd för att knyta dig?

The leetest herperderper

PsykelTjuv
Visningsbild
P 32 Hjälte 3 487 inlägg
0

Svar till TLTGja [Gå till post]:
Vilka krav och förväntningar är det?

Att prata/flirta med folk "på gatan" går alldeles utmärkt om det görs med lite finess och taktkänsla.

Nejdå, du låter inte bitter. Det är inte din grej bara och det är okej. Du behöver ju inte vara där för att "haffa", men varför inte utnyttja tillfället för att etablera en bekantskap och sedan ses under mer nyktra omständigheter?

Nu talar jag för mig själv, gemensamma intressen kan såklart vara underlättande på många sätt, men jag har aldrig funnit dem särskilt betydande. Personkemin är mer avgörande.

Ingen status

TLTGja
Visningsbild
P 26 Hjälte 4 092 inlägg
Trådskapare
0
Svar till BraSma [Gå till post]:
Jag har aldrig riktigt förstått vad folk menar med "personkemi".

För mig har det större betydelse att man som personer är kompatibla med varandra (vilket väll är samma sak?), jag förstår att min envishet i att inte använda saker som är tydligt definierade när det handlar om viktiga saker kan tidviss bli lite väl irriterande.

Särskillt när jag inte är konsekvent och anser att man inte kan vara dödsseriös inom särskillt mycket grejer(om finkänslighet finns och man inte är en djävlar idiot som skämtar med våldtäktsoffer och dylikt, (även om jag rehabiliteras igenom att skämta om trauman om jag umgås med människor som inte blir obekväma när man varannat andetag skrattar och varannat andetag gråter)), det är ju en typisk sak som bara uppkommer när man väl lärt känna personer.

Och kräver denna så kallade personkemin, att kärleksfullt menad ironi är allt som sarkasm inte är, att såfort någon av parterna blir osäkra blir det sarkasm.

Men sen är det ju en fördel om personer förstår vad "kompatibilitet" innebär.
Att man delar värderingar och har en gemensam målbild tillsammans utöver den delade kärleken, t.ex. vill jag bo på landet, jag skulle bli galen av att bli isolerad i en stad.
Implodera av klaustrofobi i en lägenhet.

Att konflikter behöver lösas och sällan går upp i intet.



Tillägg av TLTGja 2019-05-16 15:57

Vidare vill jag påpeka att jag har funnit många goda bekanta på fyllan som jag är rätt god vän med i nyktert tillstånd.

Men liksom, jag har inte riktigt tid att vara onykter och vill hellre finna människor i vardagen.
Vidare ville jag även reflektera över att jag inte blivit vänn med så många tjejer på fest, då jag blir obekväm när jag blir inträngd i ett hörn av att bli kontaktad, och med bristande gemensamma referenser kan jag uppfattas som trög/efterbliven tills man lärt känna mig.
Sen vill jag hävda att tjejer sällan har särskillt god taktik när de kontaktar en, liksom de är ofta i ett gäng och jag får prestationsångest, vill liksom tillfredställa/underhålla hela gruppen.

Med denna reflektion tror jag dock att det kommer gå bättre nästa gång, typ aldrig tidigare blivit kontaktad, alltid jag som tar kontakt med andra, därför blev jag sjukt förvirrad, obekväm och stel.
Jag är dålig i sociala samanhang jag ej tränat på (svårt att träna på att bli kontaktad).

The leetest herperderper

Alice07
Visningsbild
F 16 Veteran 8 inlägg
0
Vilket kön och vilken ålder är du

Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Känner mig ensam.

Ansvariga ordningsvakter: RoadGunner

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons