2014-07-04 21:52
Svar till ImThePsycho [
Gå till post]:
Jag äter i princip aldrig frukost, det sker kanske några gånger per år att jag äter någonting vid en tidpunkt som skulle kunna klassas som frukost, men det är inte många dagar om året.
Att säga att man inte är van att äta och måste "lära sig" det är någonting som för mig inte alls fungerat för min del. Jag klarar inte av att äta på morgonen, men mina föräldrar försökte länge tvinga mig till det väldigt länge, men sedan gav de upp. Det är inte direkt så att jag inte vill äta, jag älskar mat och är rätt duktig på att äta enorma mängder mat till lunch och middag, men av någon anledning fungerar inte frukosten. Jag försöker äta, men det går inte. Jag kan vara vrålhungrig, känna att magen är helt tom och skriker efter någonting nytt att bearbeta, men att man totalt saknar aptit och mår smått illa av att bara se mat (på morgonen).
Jag vet att jag blir hungrig om jag inte äter, att jag har svårt att hålla mig till lunch, men jag brukar lösa det genom att ta med en frukt som jag käkar när lunchen närmar sig, eller en drickyoghurt som jag smuttar på ett tag. Jag klassar inte detta som lunch, detta är någonting som jag ofta får i mig 30 minuter, kanske en timme innan lunch, ett mål som jag äter efter att ha varit uppe och igång i flera timmar.
Folk har försökt få mig att lära mig äta frukost, de försöker tvinga i en någon macka om man sover borta eller liknande. Många verkar ha svårt att förstå att man inte klarar av att äta, vissa blir halvt förolämpade av det. Det är ju bara tugga, svälja och sedan är det klart - svårare än så är det inte, men ibland känns det som om magen ska vända sig och då har man ingen aptit över huvud taget, är inte alls sugen på att äta. Hellre går jag hungrig i några timmar än tvingar i mig mat och mår illa av det.
Even boys have something to say if you listen long enough