2017-08-21 23:19
Joah
P32
(Privat)
Det här är berättelsen om när jag blev vuxen. Tillåt mig att måla upp en bild ur mitt minne. Det var en solig sommardag, tidigt på förmiddagen, några få tunna moln spridda över himlen. Jag stod barfota och blickade ut över dammen och beundrade det stillsamma vattnet. Jag var endast 5 år gammal och min familj bodde på en stor, vacker gård.
Plötsligt! Ur det stilla lugnet hör jag ett fruktansvärt oväsen bortom den gamla kvarbyggnaden, jag hade aldrig hört något liknande förut. Det fanns mycket att utforska på gården och det var precis vad min lillebror hade gjort. Min lillebror var 4 år gammal, egentligen är han född 2 år efter mig men det var sommar, som jag nämnt, och han fyllde år på våren och jag på sensommaren. Genom det skräckinjagande oljudet kan jag höra min lillebrors skrik av förtvivlan då han kom springandes runt husknuten, mot mig.
Han hade ett ovanligt stort ägg i handen, som han höll högt i skyn medans han sprang. Efter honom kom 4 stycken ENORMA fåglar springande på sina korta ankfötter med deras stora, vita vingar utsträckta. När lillebror kom allt närmre såg jag tårarna längs hans kinder och skräcken i hans ögon. Han sprang fram till mig och kastade ägget i dammen, bara för att sen fortsätta springa bort mot huset för att gömma sig. Förvirrad och tilltrubbad av allt jag sett stod jag bara där och tittade på lillebror som sprang iväg, tittade på ägget som jag kunde se, liggandes på botten, några meter ut i dammen.
Plötsligt kom allting tillbaka till mig, det öronbedövande skriket från fåglarna, som vid det här laget hade bytt fokus till mig och omringat mig. Fåglarna stod längre än mig och i en överväldigande attack blev jag slagen och biten från alla håll. Trots deras attacker tystnade inte deras skrik, om något upplevdes det bli mer intensivt. När jag föll ihop i en hjälplös hög på marken med blodiga armar, ansikte och ben (jag var lätt klädd, det var ju sommar trots allt) så fortsatte den skoningslösa attacken. Slagen av vingarna, biten av deras vassa näbbar och sparkad av deras korkade små ankfötter räckte inte.
De började säga elaka saker till mig. Typ som "du är dålig" och "du vet hur vi sa du e dålig? ja, du är dåligare än det!". Det sista jag minns var hur dom gick igenom mina byxfickor och tog min plånbok och skrattade åt mig för att jag hade ett körkort för trampbilarna på skolgården. Jag försökte säga ifrån, det var mitt körkort! Men den tuffaste utav fåglarna vände sig mot mig och curbstompade mig med sina dampiga ankfötter. Jag minns inget mer utav den händelsen, men senare fick jag lära mig att det var gäss som hade attackerat mig, stora arga ankor som tydligen kan alla combos i street fighter. Det var då jag tvingades ut ur min barndom och kastades in i vuxenvärlden, för att lillebror skulle fingra på ett jäkla ägg.
Historik
Gå till
