2009-11-21 22:59
Vafan ska man börja då? Kan väl börja med att vi hade det jättebra, som de flesta förhållanden i min ålder antar jag? Den här sommaren som var så skulle hon bort mycket. Efter skolavslutningen hade vi båda känslor som typ "kan du tänka dig att vi är färdig med grundskolan. Nu är det bara vi för alltid" ja sånt löjligt tjafs liksom. Sen var vi med varandra i två veckor av sommarlovet innan hon skulle bort på semester med sin mamma. Har inget minne av hur länge, men det var bra många veckor i alla fall. Man sitter hemma och "väntar" för det mesta. Det fanns ju inget att göra. Får något fint vykort också. Sen äntligen kommer hon hem, mitt livs kärlek, efter alla dessa veckor. Vi träffas en gång under de fyra dagarna som hon är hemma. Sedan åker hon med en av sina vänner till "rockweekend" i Kilafors. Jag har väl mina aningar men jag vill absolut inte veta av vad som hände där. När hon kommer hem är hon ännu mer mysko och ignorerar mina sms och är bara sur på msn, vilket jag mådde väldigt dåligt av. Till slut fick jag ta mig i kragen och gå över till henne. Hon är såklart väldigt mysko under hela dagen, vill knappt titta på mig fastän vi knappt setts under hela sommaren. Sen blir det sådär långdraget avslut, hon brydde sig knappt om att göra slut med mig. Till och med när hon väl börjat prata så satt hon och smsade med nån snubbe hon träffat där i Kilafors. Idag kan jag inte fatta att jag visade sån sympati efter allt jag gjort för henne. Det första hon gjorde var såklart att skaffa någon ny, vilket jag inte brydde mig speciellt mycket om. Idag, är hon tillsammans med en av mina närmaste vänner... no longer.
